För det första: jag är väldigt överraskad att jag överhuvudtaget har åkt hit. Jag har kämpat så för att komma hit där jag är idag, även fast det självklart finns mer att arbeta på. Men jag har kommit hit, jag har bott i en ny familj nu i 23 dagar och det har gått så bra. Jag var skeptisk till en början för att jag inte skulle fixa det, och då är det mitt dåliga självförtroende som spökar, men det har gått, och jag är så nöjd! Däremot har jag som tidigare sagt beslutat mig för att inte komma tillbaka, jag ser det inte som någon idé att komma tillbaka hit när jag har en stor tentamen som jag är tvungen att fixa den 25:e augusti, annars får jag inte fortsätta till hösten, och det vill jag självklart. Och dels för att jag skulle bara hinna jobba i 4 dagar sedan skulle jag vara tvungen att resa hem igen, för att plugga på min tenta i hållbar utveckling.

Så nu är det endast 6 dagar kvar tills Daniella lämnar Oslo och åker mot mer nordliga breddgrader, mitt älskade Norrbotten. Jag har insett att jag älskar den norrbottniska kulturen och de absolut finaste skogarna som finns i Sverige. Jag har alltid velat lämna Piteå på grund av bristen av saker som kan få en att utvecklas, och bristen av nya erfarenheter, men man får nya perspektiv på saker och jag känner mig mer hemma i Piteå än någonsin förr och inser att Piteå alltid kommer vara hemma vars än jag bor. Och känner jag mig rätt, så kommer jag en dag återvända dit och bo med familj där. Det har varit en underbar stad att växa upp i och jag är stolt över mitt ursprung, och vill att mina framtida barn ska få chansen att uppleva det jag fick uppleva, som våran slogan är: Det är hit du kommer när du kommer hem.