Sagt upp mig!
Igår sa jag upp mig, och det känns skönt. Jag vet egentligen inte varför men jag vet att jag har saker att uträtta hemma och som kommer få mig att känna glädje igen över att jag får leva och att jag får göra allt det som är roligt. Och det är ingenting som jag kan fixa här utan någonting som jag måste göra hemma. Ska prata med familjen ikväll och höra om det är okej att jag åker hem tidigare, eller om de tycker att jag ska stanna till den 25:e.
Jag måste finna glädje, jag måste få känna att livet är värt att leva och jag vet att det är roligt att leva och jag är glad över det - men jag måste känna det också.