Simon <3
Idag har Simon 24 år gammal fått somna in. Han var den jag startade min tävlingskarriär med och har honom att tacka för mycket, för att jag fick upp intresset för träning och tävling. Jag startade min första tävling med honom, året var 2003 och jag var 12 år gammal och han var 15 år. Jag missade att göra en volt i galoppen men vi landade på 152 poäng och fick en tredjeplacering. Det var mitt första ärevarv och det är någonting som jag aldrig kommer att glömma. Han la grunden för den ryttaren jag är idag och mitt fortsatta dressyrintresse. Han var inte den ultimata dressyrponnyn men vi lyckades på något sätt ändå. Vem vet, jag kanske inte hade stått här idag om det inte varit för honom.
Tack Simon för att du på många sätt förgyllde min barndom och gjorde den extra bra. Du var min första kamrat på tävlingsbanorna och jag hade inte kunnat önska mig en bättre förstaponny. Jag hoppas att du nu springer på de gröna ängarna och lever det liv som du förtjänar, efter allt du har gjort och alla dessa barn (däribland mig) som du har lärt rida. Kommer aldrig glömma det gånger då man har haft med dig på gymkhana och sett en sådan otroligt taggad ponny som flera personer var tvungen att hålla i för att vi barn skulle kunna hoppa upp på, annars hade du nog sprungit banan själv, så roligt tyckte du det var. Och alla dessa gånger du KLÄTTRAT ut från hagen, ben för ben. Jag har aldrig sett en häst rymma på det sättet, flera gånger per dag. Du hade bestämt dig, du skulle ut från hagen, även om du var tvungen att klättra ut, på det sättet du gjorde. De minnena gör min dag.
Tack Simon, du är guldvärd. Min fina ponny. Vila i frid. 1988-2012
Kommentarer
Trackback
